• Träning,  Ur vardagen

    Ett steg i taget

    Den här bilden tog jag den 1 juni när jag var tillsammans med en väninna på Mallorca. Visst syns det att det är nåt knas med högerfoten? Kolla skuggan… (!) Men nu ska det snart vara ett minne blott…

    I fredags morse körde maken in mig till Carlanderska sjukhuset. Jag var lite orolig för såret som ni ser på högerbenet – ett sår som jag fick när jag och väninnan promenerade längs strandpromenaden i Santa Ponsa, då jag var helt betagen av utsikten och gick rakt på ett cykelställ så det tjongade till ordentligt! Aj!

    När jag låg på preop-avdelningen på sjukhuset i fredags och de frågade mig om det blev jag väldigt orolig att det skulle sätta stopp för operationen, men eftersom två veckor nästan gått sen dess och såret nu var torrt och fint blev jag ”godkänd”.

    Operationen var planerad till kl 10:30 och så fort jag kommit in, bytt om och fått prata med läkaren rullades jag in i operationssalen, fick dropp, syrgas och lite lugnande. Därefter minns jag inget mer förrän en sköterska pratade med mig på uppvakningsavdelningen.


    Operationen hade gått bra men jag visste just då faktiskt inte exakt vad det var jag opererats för, jag hade inte hört eller förstått min diagnos, men nu vet jag. Jag hade artros i knölen vid stortåleden (hallux rigidus) – mer än läkaren först trodde – men det har han sågat bort nu; inte allt men det mesta. Vi hoppas att det ska göra min stortå lite mera rörlig framöver och mindre öm.

    På ”pektån” hade jag hammartå så där har läkaren nu opererat in ett stift och gjort en sträckseneförlängning som förhoppningsvis ska hjälpa till att räta ut tån igen.

    När vi åkte hem vid lunchtid i fredags kände jag mig förvånansvärt fräsch och nöjd men jag var ju fullproppad av mediciner och smärtlindring såklart.

    Jag fortsatte att medicinera enligt ordination den dagen men bestämde mig direkt för att endast ta morfin dag ett och dag två… Jag är livrädd för såna preparat! Men idag har jag omvärderat det beslutet. Jag tog i och för sig bara Alvedon tidigt i morse men vid lunchtid tog jag en Oxynorm också. Det gör för ont för att jag ska låta bli.

    Nu blir det flera veckors rehab och idag har jag börjat ordentligt med mina övningar. Det får bli min träning nu till att börja med; tre gånger om dagen. Jag längtar redan oerhört mycket efter att få promenera, springa, hoppa och ta mig fram obehindrat men just nu är det kryckor och ett steg i taget som gäller. Målet jag ser framför mig är att jag står på startlinjen till Göteborgsvarvet 2020.

  • Träning,  Ur vardagen

    Håll en tumme för mina tår

    Idag har jag en riktigt dålig fotdag…

    (Bild från igår)

    Minns inte om jag skrivit om det tidigare här på bloggen – förutom igår då – men för ett par år sedan började fotknölen vid stortån på höger fot att kärva. Jag hade ont och ville bara att den skulle ”knaka till” ordentligt eftersom jag trodde att allt skulle hamna i rätt läge på nåt sätt då och sluta göra ont. Senare under våren där började det göra ont på undersidan av högerfoten, på trampdynan under ”pektån” och ”långtån”. Jag hade då svårt att springa och det gjorde ont. Sen lugnade det ner sig och jag var smärtfri länge.

    Dock började problemen med att ha på sig vissa skor öka och knölen växte och började som jag upplever det putta på ”pektån” så att den började ändra utseende och form. Den har liksom växt på längden på nåt konstigt sätt. Och kroknat. Svårt att förklara.

    Något större handikapp tyckte jag inte att det var under en lång tid men jag har ju upplevt att jag haft en lite vaggande gång när jag gått barfota hemma. I skor, och framför allt då mina breda, sköna NewBalance-löparskor har jag dock kunnat röra mig väldigt bra. Har ju till och med kunnat fortsätta springa. Två lopp har det blivit nu i vår; Skärgårdsmilen och Göteborgsvarvet och ingen har nog kunnat ana att jag haft ont.

    Men skoproblemet har bara ökat och ökat. För några månader sedan skulle jag köpa nya löparskor och trailskor. De enda fungerande löparskorna som jag hittade på XXL Sport (som ju har ett enormt stort utbud av skor) var just de ovan nämnda NewBalanceskorna. Så jag fick ha två likadana par igång samtidigt. Några andra funkade inte.

    Jag köpte mig även ett par trailskor som jag dock redan i affären misstänkte inte skulle funka att springa med och jag blev mycket riktigt tvungen att lämna tillbaka dem efter en enda provrunda.

    Då förstod jag att jag måste göra något åt situationen för foten skulle inte bli bättre av sig själv. Jag ringde till min vårdcentral och bokade tid för ett läkarbesök. Jag skulle få komma dit inom en månad. Men så fick jag reda på att vi på jobbet har en sjukförsäkring som ger oss snabbare vård och åtgärder. Tiden på vårdcentralen avbokades.

    Den 5 april träffade jag en fotkirurg på Carlanderska sjukhuset i Göteborg. Han undersökte mina fötter och skickade mig på röntgen samma dag. Det behövs en operation för att komma till rätta med det här och nu på fredag har jag fått en tid för att ta bort brosk på knölen och även fixa till ”pektån”. Efter vad jag minns från läkarbesöket ska de sätta in ett stift i den tån. Jag har ingen aning om hur det här kommer att gå eller kännas men jag hoppas verkligen att det går bra och att jag snart kan vara fit for fight igen.

    Jag förstår att det blir ett antal veckor/månader utan löpning och det gör mig bedrövad. Det kan till och med ta lång tid innan jag är helt återställd och kan springa ordentligt igen, men jag tror och hoppas att jag ska kunna rehaba mig tillbaka snabbt och kunna börja träna igen så att jag kan springa något lopp nästa vår igen.

    Idag har jag dock som sagt en riktigt dålig fotdag, det värker i foten även när jag är stilla och det ska bli så skönt att få detta gjort! Nu längtar jag faktiskt till på fredag även om jag är väldigt nervös också. Jag har aldrig gjort någon operation tidigare så det känns läskigt och obehagligt men jag tror och hoppas att det kommer att gå bra. Men du, håll gärna en tumme för mina tår på fredag. Tack.

  • Barnbarn,  Foto,  Träning,  Ur vardagen

    Mat, lopp och lyx

    En sån härlig helg!
    Den inleddes i fredags med att jag mötte upp maken som varit hos frisören och vi kikade på Street Food Market-ställena på torget men bestämde oss för att äta middag på Tullen 8:2 så vi kunde sitta inne, för det var lite kyligt väder i fredags…


    I går var det fint väder och vi åkte ut till Hönö där Skärgårdsmilen gick av stapeln. Vi var fyra som sprang i vårt gäng och efteråt bjöd våra vänner som bor på ön oss på supergott grillat och mys.


    Det var en jobbig mil igår måste jag säga… Jag har inte sprungit något lopp sen Göteborgsvarvet förra året och jag känner mig inte alls i bra loppform, så vi får se hur det går nästa lördag när det är dags för Göteborgsvarvet igen – kommer jag att ställa mig på startlinjen eller inte och om jag gör det, kommer jag att ta mig i mål…?

    I morse hade jag bestämt mig för att bara ta dagen som den kom. Jag sov ut ordentligt och sedan åt maken och jag frukost innan han åkte iväg för att få vara med på sista tillfället barnbarnet skulle på Funky Kidz. Hon kände sig dock inte kry och valde att inte dansa idag, så hon, sonen, svärdottern och maken kom hit direkt och fikade istället. Så härligt att ha dessa underbara människor i sitt liv…

    När de åkt tog maken och jag en promenad på 5 km i det fina vädret.
    Därefter gav jag mig ut på en 8 kilometers löprunda i njuttempo.
    Väl hemma igen möttes jag av maken som fixat till lite hemma-SPA. Så lyxigt! Härlig musik, Ritualsprodukter till både hår och hud, jordgubbar och ett glas vin. Nu blir det snart lite grillat till middag och det känns som ett perfekt avslut på en fin helg. Ser fram emot en ny vecka nu med utlovade varmare temperaturer och lite mer sol.

  • 183 motionspass 2019,  Foto,  Mat & bakning,  Träning,  Ur vardagen

    Helgen som var och veckan som kommer

    I fredags morse sprang jag en femkilometersrunda i 7 minusgrader innan jag åkte till Viktväktarna och vägde in mig och innan jag började jobba. Det var en härlig start på dagen och känslan i kroppen efter morgonträning är helt oslagbar enligt mig!

    På kvällen åkte maken och jag in till till Göteborg där vi bokat bord på Fontana di Trevi, en liten men mysig italiensk restaurang på Kungsgatan. Vi inledde med lite bubbel och två förrätter som vi delade på samt varsin varmrätt och ett glas rött. Maken var supernöjd med sin mat men jag råkade välja något som var så sött att jag först trodde att jag beställt in en dessert. Inte så trevligt, men man lär så länge man lever; står det karamelliserad rödlök och päron på menyn kan man alltså räkna med att det blir toksött!



    I går tog vi det lugnt på morgonen och sen klockan tio var det dags för Melodikrysset som vi löser tillsammans med ett par vänner via Facebookchatten. Det började lätt igår, sen fick vi det lite svettigt ett tag, men det kändes som att vi fick ihop det till slut.


    Lite senare på dagen gav jag mig ut på en löprunda igen och jag fick ihop strax under 7 km på den rundan.

    På kvällen gick vi sedan hem till ett par vänner som bjöd på middag. Vi fick först bubbel och soltorkade tomater, oliver och baconlindade dadlar. Gott, gott, gott.


    Efter det bjöds vi på fläskfilé med soltorkade tomater och champinjoner och en härlig sallad.


    Middagen avslutades med en underbart god Ben & Jerry-glass och en kopp kaffe. Mmm, så trevligt och så gott. Känner mig bortskämd och är enormt tacksam för såna här kvällar och stunder.

    Dagen idag började med en lång och härlig sovmorgon och en lugn och skön hemmadag tog därefter vid.
    På eftermiddagen var jag riktigt sugen på att ge mig ut på ännu en löprunda och idag fick jag ihop c:a 11,5 km.


    Efter det var det dags att laga middag och idag blev det tomatsoppa med halloumi.

    Nu sitter jag här och förbereder mig för den kommande veckan. Det krävs lite planering… Imorgon ska jag hämta däcken till min nuvarande tjänstebil, tömma och tvätta den och sedan ska jag in till Göteborg och hämta min nya bil. När den är hämtad ska den bilens däck in på däckförvaring och sen ska den köras hem.

    Imorgon hoppar jag också på RunAcademy’s vinterutmaning, så veckans träningspass ska planeras in i kalendern. Det blir först fystester imorgon i form av ett Coopertest samt ett styrketest. På tisdag planerar jag att köra modus på Friskis och på onsdag eller torsdag hoppas jag få till kickstartsintervallerna som ingår i utmaningen. På söndag är det vandring med promenadligan men jag har också planer på att köra det progressiva styrkepasset som ingår i vinterutmaningen då.

    Förutom detta ska vi gå på en föreläsning med Nick Söderblom på Friskis på onsdag kväll. Sen har jag faktiskt tagit ledigt på torsdag och fredag, så det ska bli skönt med en rejäl långhelg. Jag ska även passa på att fira att jag fyller år under ledigheten. Kul!

  • 183 motionspass 2019,  Mat & bakning,  Träning,  Ur vardagen

    Nyårsafton och nyårsdagen


    Igår, nyårsafton, hade vi en skön hemmadag till att börja med. Vi inledde den med en promenad, sen handlade vi och var på Friskis nyårsjympa i Aranäshallen.
    C:a 300 pers deltog och det var ett superhärlig, svettigt och roligt pass!

    På kvällen var vi hembjudna till ett par vänner.
    Vi skulle hjälpas åt med maten var det sagt, men värdinnan hade redan förberett så mycket att det inte var så mycket kvar för oss att göra. Jag fick vispa lite i såsen och maken fick vara med och grilla.
    Hon är ju för go, den där Carro. 🙂

    Till förrätt fick vi en Toast Skagen med lite extra sting av pepparrot. Sååå, gott!


    Till varmrätt bjöds vi på potatisgratäng, grillad kyckling, korvar, majs och helstekt oxfilé för den som önskade det: Mmm, helt ljuvligt!


    Desserten gick inte av för hackor den heller även om jag ju inte alls är någon efterrättsmänniska; en läcker crème brulee. Gott!

    Efter den härliga kvällen och en god natts sömn med tillhörande sovmorgon har dagen idag rullat på och jag har utfört årets första träningspass som blev ett backintervallpass från Runacademy. Jobbigt men kul i blåsten och nu är jag laddad för resten av träningsveckan och det här träningsåret. Jag har dragit igång 183 pass 2019 och alltså registrerat mitt första pass i kalendern. Känns underbart!


    Imorgon blir det jobb och vardag igen och sen är planen att det ska bli ett medeljympapass på Friskis.

    Ser fram emot en härlig januarimånad och att få bli ett år äldre. Alternativet är ju inte så lockande.

  • 183 pass 2018,  Barnbarn,  Foto,  Mat & bakning,  Resor,  Semester,  Träning,  Ur vardagen

    Mitt 2018 i bilder

    Så här på årets sista dag är det dags att summera 2018.
    Jag gör det i bilder och inser hur mycket roligt som hänt under året! Är oerhört tacksam för detta och jag hoppas att 2019 har minst lika mycket trevligheter att erbjuda när vi nu rullar igång det nya året i morgon!

    JANUARI



    FEBRUARI

    MARS


    APRIL

    MAJ

    JUNI

    JULI

    AUGUSTI

    SEPTEMBER

    OKTOBER

    NOVEMBER

    DECEMBER

  • Foto,  Lisa,  Träning,  Ur vardagen

    En bra helg



    Idag tog vi med oss Lisa och åkte till Sandsjöbacka naturreservat. Vi promenerade runt där i två timmar och det var så härligt! Det hade kommit lite snö i natt och det var ganska kyligt till att börja med men man får ju upp värmen ganska bra när man promenerar så det funkade fint. När vi kom hem gav jag mig ut på veckans sista löprunda; ett distanspass på en timma. Det var också riktigt härligt! Jag älskar att vara ute och röra på mig! Nu blir det en lugn TV-kväll och så småningom sängdags. Summa summarum – det har varit en bra helg som jag är supernöjd med.

  • Barnbarn,  Foto,  Semester,  Träning,  Ur vardagen

    Semestern är slut

    Sista semesterveckan; det har varit sommar och höst om vartannat…
    Vi var inne på kulturkalaset två dagar. I tisdags var vi där med barnbarnet. Vi gjorde en ”rolig låda” av kartong, åt korv, langos och churros, vann bajstatueringar och tittade på en barnteater om en soffa. Det var kallt och regnigt den här dagen, men vi hade det bra ändå.



    I onsdags åkte vi in igen, mötte upp ett par vänner och lyssnade på härligt svängig jazzmusik på Kronhusets café. Det var supermysigt och en härlig blandning på publiken.

    Vi gick även med på en stadsvandring som handlade om emigranternas väg mot Amerika. Nå, alla fyra gick inte, för vi fick bara två biljetter, men jag hade turen att få gå med. 
    Igår kom sonen och barnbarnet hit. Maken grillade (ja, som han längtat!) och umgicks hela kvällen. Så mysigt!
    Jag tog som vanligt många bilder på barnbarnet och hon fick även ta några på mig. Rätt ska vara rätt, liksom. 
    I morse hade vi en lugn morgon, åt rejäl frukost och sen åkte vi bort till torget där skruttan fick hoppa i hoppborg samt att vi tog en sväng bort till Urban Summer-området.

    Det var kallt som attan ute idag! Brr, tänk om det redan är hösten som kommit? Vill inte tro det, men det känns onekligen så just nu. Efter en löprunda i eftermiddags tände jag upp massa ljus och mysbelysning inne. Var sak har sin tid och just nu känns detta precis rätt.

  • Barnbarn,  Fashionista!,  Foto,  Träning,  Ur vardagen

    Kanonlördag!

    I morse vaknade vi ganska tidigt, låg kvar i sängen, läste tidningarna och drack kaffe. Därefter gav vi oss ut på en morgonpromenad som följdes av en härlig frukost ute.
    Sen fixade jag med lite bilder och sprang så en runda; 3 km vanlig löpning och därefter korta intervaller – totalt 5 km. Svettigt, varmt, jobbigt, men skönt ändå…

    Efter det åkte maken in till Göteborg för Guns ’n’ roses och sonen  kom hit och lämnade över barnbarnet till mig då han skulle på 25-årsgalej. Inte mig emot… 🙂

    Vi grejade och pratade ett lågt tag och sen var det dags för lite mat.

    Med ett litet barn i huset ser menyn liiite annorlunda ut mot igår eller när vi själva festar till det och med tanke på att den här lilla fröken fått utslag av ”röda födoämnen” tidigare i sitt treåriga liv vågade jag inte ens föreslå att vi skulle hotta till maten med lite lyxig sås i form av ketchup. Haha! 🙂

    Du fattar ju hur gott det blev, va? Ja, typ, så här ja…

    Men snacka kan hon ju den här intelligenta lilla varelsen…

    … och posera! My gosh!

    Efter maten och en stunds TV-tittande klädde lilla fröken på sig sin fina My Little Pony-klänning och så gick vi ut till lekplatsen en liten stund.

    Nu sover hon här bakom mig – min lilla skrutta, min skatt, min kärlek och mitt hjärta – och snart ska även jag gå och lägga mig. Gäsp, vilken kanonlördag jag haft!

  • 183 pass 2018,  Barnbarn,  Fashionista!,  Foto,  Mat & bakning,  Träning,  Ur vardagen

    Midsommar och feberkramper!

    Igår förmiddag kom sonen och barnbarnet hit för att fira midsommar tillsammans med oss. Ganska snart blev lilla fröken underbar trött eftersom de varit vakna sen 04:20 och hon tog en välbehövlig tupplur innan vi skulle ge oss iväg.
    När hon vaknat målade jag hennes naglar i hennes favoritfärg, lila.

    Vi brukar fira traditionell midsommar på Hamravallen och igår var inget undantag.

    Tre generationer…
    I fiskdammen fick älsklingstjejen ringar och klisterörhängen i många olika färger och hon blev verkligen supernöjd med den fångsten.

    Väl hemma igen kom svägerskan och svågern hit och vi åt lite gott tillsammans. Färskpotatis, sill, gräslök, gräddfil, ägghalvor, Janssons frestelse, köttbullar, prinskorv och räkcheesecake stod på bordet och var och en tog det den ville ha.
    Och mitt i maten visade lilla skruttan upp att hon lärt sig skela. Hur lär man sig ens det – och så tidigt i livet? Nah, hon är bara helt fantastisk denna lilla tös!

    Till dessert hade svägerskan bakat denna supergoda drömkolatårtan med färska jordgubbar. (Eller jordbuggar som barnbarnet säger. :-)) Mmm, så himla gott!
    Och efter den tårtan flög buset i svägerskan och mig… Stackars barn! Och vi tycker att vi är skitroliga! 🙂 Lite senare på kvällen när jag satt och läste bok för henne kändes hon febrig och började låta lite hes. Hon hade 38° och började bli lite off…

    När hon somnat satt vi andra kvar, umgicks och hade det trevligt. Alltså vissa människor kan man totalt bara vara sig själv med och ha så himla kul med.
    Till slut orkar man bara inte med dem helt enkelt…
    Jo, jag skojar förstås, jag orkar med de här människorna jämt. For ever and ever!

    I morse när vi vaknade hade lilla skruttan fortfarande feber och var hängig. Hon och sonen gick hem efter frukosten och sen hände något obehagligt efter några märkliga sammanträffanden…

    Maken och jag satt ute och solade på baksidan och plötsligt sa jag: ”Nä, nu går vi ut och går!” Och så gjorde vi det. Vi skulle gå stadspromenaden men jag utökade den lite och gick förbi Varlaskolan och tog gångbanan bort mot Friskis. Och plötsligt hörde vi sirener. Det reagerar jag faktiskt inte på så ofta, men idag började jag vända mig om och spana för att se vad det var som hände.

    Maken sa: ”Usch jag får alltid en så obehaglig känsla när jag hör en ambulans och börjar tänka på var alla mina nära och kära är.” Och när ambulansen så kom upp bakom oss och bilisterna inte flyttade på sig utan ambulansen fick vänta kände jag mig så irriterad på bilisterna!

    Vi gick vidare och såg att ambulansen körde upp mot där sonen och barnbarnet bor och jag sa att vi måste gå upp och kolla. Maken ringde sonen som inte svarade på mobilen och när han ringde på hans hemtelefon och det tutade upptaget där steg oron!

    När ambulansen stannat och vi äntligen kom fram på telefon till sonen och utryckte vår oro sa sonen att ”Jo, det var hit de skulle. De är här nu och det är lugnt”.

    Alltså fy! Den oron som drar igång i kroppen då! Vi visste ju inte vad som hänt, men med tanke på febern började vi direkt misstänka feberkramper. Detta råkade vår son själv ut för en gång när han var liten och det var det läskigaste jag varit med om! Att se kramperna, se, ögonen åka upp i huvudet och bara se ögonvitorna. Den blå huden… Usch! Men barnbarnet hade inte blivit blå efter vad jag förstår så det slapp sonen se i alla fall. Det är ju inte farligt med feberkramper men det ser onekligen riktigt obehagligt ut!

    Hon fick febernedsättande av ambulanspersonalen och somnade och vi gick hem, tog bilen och åkte iväg och köpte mer mediciner, en stor låda glass och en flaska Coca-Cola.

    Efter den här uppståndelsen var det skönt att bara vara hemma och ta det lugnt, sen springa en runda och cykla en tur.

    Och nu har Sverige precis förlorat mot Tyskland i gruppspelet i fotbolls-VM. Jag har inte själv sett matchen, men hört allt…

    SparaSpara

    SparaSpara