Vem är jag? För dig?

Här kommer ett inlägg, rakt från hjärtat, skrivet på några minuter bara och helt oredigerat. Jag ska låta det vara så. (Nåja, det tog några minuter, sen var jag inne och pillade till det lite; rättade några stavfel och ändrade några formuleringar. Det är ju SÅN jag är. 😉) Det här är min blogg och jag äger frågan. Jag ska bara låta mig själv finnas i det här flödet ett tag nu och se vad som händer. Låta dig hjälpa mig att växa, om du vill. Så lämna gärna en kommentar på detta inlägg eller hör av dig på annat sätt. Vem är jag? För dig?

För en tid sedan hade vi Lasse Evertsson på besök på jobbet. Han höll en inspirerande föreläsning för oss och det var en del saker som fastnade hos mig den dagen… Min värld är mitt ansvar och jag har olika möjligheter och begränsningar. Jag ser också på mig själv och tror att jag är på ett visst sätt, men är det verkligen sådan jag är? För alla? Vågar jag vara så bra som jag egentligen är?

Bara för att jag tror att jag ser ut, är och låter på ett visst sätt betyder det inte att min omgivning ser på mig på samma sätt. Alla har sin kikare och sitt fokus, och din värld ser helt annorlunda ut än min. Så också din bild av mig.

Ett par exempel på hur olika man kan uppfatta saker är om man hör sig själv på en telefonsvarare eller annan ljudinspelning. Inte fasen tycker man att man låter så? Röstläget är ett helt annat och man låter ju helt annorlunda än man tror. Men är det egentligen så konstigt? Det jag hör av mig själv hör ju jag inifrån mitt huvud. Klart det låter annorlunda när jag hör det utifrån. Och det är ju så ALLA andra i hela världen hör mig. Tänkvärt…

En annan skev bild av sig själv som man han ha är hur man faktiskt ser ut och/eller rör sig. I dess selfie-tider har många, inklusive jag själv, hittat den sida, man tycker är ens ”Garbo-sida” och de vinklar ur vilka man ser mest ut som man tror och vill. Det märks tydligast när man ber någon annan ta en bild av en. Plötsligt tagen ur en icke så fördelaktig vinkel och från helt fel håll. Men än en gång, det är ju så de flesta ser mig, hela tiden…

Något annat som jag tänkte på under och efter föreläsningen var att trots att jag uppfattar att jag själv är på ett visst sätt tycker förmodligen resten av världen något helt annat. Vissa karaktäristiska personlighetsdrag återkommer säkert om man frågar sina nära och kära, men klart är att alla andra också har sin bild och sin sanning om mig, sig själva och världen. Det blir så uppenbart när man tänker på det ur det här perspektivet.

Jag har vid flera tillfällen haft diskussioner med min käre make och några vänner genom åren där jag yrkesmässigt (och privat) placerat in mig i ett fack, en ram eller en låda som jag kämpat mig fast vid med näbbar och klor och vägrat lämna. Trots att de alltid hävdat att jag INTE är just sådan som jag tycker utan helt annorlunda. Är det då min eller deras sanning som är den rätta? Hur begränsande är inte mitt synsätt om jag tror på ett visst sätt men alla andra ser mig på ett helt annat sätt? Vad gör det med mina utvecklingsmöjligheter och min potential? De ser dem men jag har stoppat huvudet i sanden för längesen och kämpar för att hålla kvar det där – intill döddagar om jag så måste. För jag gillar ju att ha rätt!

Tills nu… Det kanske är dags att sudda ut den där bilden jag har av mig själv. Faktiskt fråga andra vad de ser hos mig, vilka kompetenser och styrkor de tycker att jag har och äntligen bli den jag alltid varit för världen. Tänk om den jag är där i den världen är bättre än den jag själv bestämt mig för att vara. Då kanske jag faktiskt kan BLI så bra som jag egentligen är!

Jag ska börja med att ta tag i vad jag är bra på, vad jag kan bli bättre på och fokusera på det. Vem vill jag bygga? Vem vill jag bli? Hur kan jag bli bättre och öka mitt värde? Vad måste jag släppa och lämna bakom mig? Dags att rikta mitt fokus framåt, vart jag vill och faktiskt börja röra mig ditåt istället för i sidled. Inte kämpa emot det jag egentligen vill och är bra på. Inte låta det som inte för mig dit jag vill ta över och äga all min tid. Det är JAG som äger min tid och jag mår bättre om jag fokuserar på det jag kan, vill, tycker om och älskar att göra. Allt annat är bara energidränage. Lägga fokus på fel saker och försöka vara något jag inte är, hur dumt är det inte att leva sitt liv så egentligen?

Så nu ska jag ta hjälp av människor i min omgivning. Fråga dem vad det verkligen tycker om mig, vad de ser är bra och ”rätt” för mig. Inte rusa fram och göra bara det som de säger såklart, jag måste ju ha hjärtat och min egen vilja med mig på färden, men det är bara några månader kvar tills mitt vikariat som jag har på jobbet är slut, så det börjar bli dags att söka efter nya möjligheter. Tänk vad jag kan växa nu! Jag ska fokusera på det, plocka fram mina finaste frön, plantera om dem, vattna dem och sköta om dem ordentligt. Så får vi se vad som slår ut och hur fin trädgården som är jag kan bli.

Om skapica

Det här är min må bra-blogg. Här har jag chansen att vara kreativ på mitt eget sätt och bloggen handlar bland annat om fotografering, bildbehandling (Photoshop), mat, träning, mitt liv, min och familjens vardag; allt i en salig röra. Det som poppar upp sätter jag på pränt! Kontakta mig gärna om du har något spännande uppdrag till mig, förslag på något speciellt jag ska skriva om eller om du har några frågor om eller synpunkter på de foton, bilder och/eller texter jag presenterar här på bloggen: jesson69@hotmail.com
Det här inlägget postades i Ur vardagen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.