Från en dag till en annan…

I fredags spelade Lars Winnerbäck på Stora scenen på Liseberg och vi tog tåget in till stan, mötte upp sonen, makens ena systerdotter med sambo och dennes mor. En toppenkväll, verkligen. Se så glada vi är allihop. Eller….?

Tänk att vår son alltid ska se så sur ut när jag fotar honom – och att han fått fler att följa efter… Älskade sketunge! 🙂
160729-lisebergMen från en dag till en annan, från ett ögonblick till ett annat, kan livet plötsligt ändra sig och glädjen bytas mot sorg och/eller oro.

Maken har själv beskrivit vad som hände honom igår förmiddags på Facebook tidigare idag men i korta drag gick han ut på promenad ensam, kände ett tryck över bröstet, fick via mobilen tag i sonen som snabbt körde upp honom till Kungsbacka sjukhus där det konstaterades att han fått en hjärtinfarkt. Kort därefter fick han även ett hjärtstopp och vi är så glada (mitt i alltihop) att det hände just där, att precis rätt människor var på precis rätt plats vid rätt tillfälle och gjorde precis det de skulle för att få tillbaka honom till livet.

Sonen och jag var uppe på sjukhuset och pratade med ambulanspersonalen och en läkare som förklarade läget innan maken i ilfart fördes med ambulans till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Vi åkte efter i egen bil och fick sitta i ett väntrum medan han opererades och vi var förstås utom oss av oro – överlever man något sånt här?  Jo, det gjorde han, denne starke, fantastiske man, som jag delat mitt liv med sedan jag fyllde tjugo. Lättnaden är enorm och jag är så tacksam över att hans tid här på jorden inte var slut igår utan att han får vara kvar ett tag till – den snällaste, mest kärleksfulle och mest omtänksamme man man kan tänka sig. Mannen som jag älskar och som jag delat så mycket med. Mannen som jag haft och fortfarande har så roligt ihop med. Min livskamrat. <3

Här har han precis rullats in i en sal efter ingreppet på Sahlgrenska.
160730-sahlgrenska_2 Omskakad, orolig, öm, trött, rödsprängd i ögonen och med sladdar och doningar kopplade till kroppen, var han den skönaste syn jag sett på länge! Helt fantastiskt att han överlevt!

Väl ensam hemma på kvällen kom allt ikapp mig; jag grät, var väldigt trött, frös, skakade och tänkte. Tänkte och tänkte… Jag hade dock många att prata med under hela dagen och kvällen igår. Jag kunde även gråta tillsammans med några och alla visade kärlek, värme och omtanke om både maken och oss andra i familjen och det kändes så tryggt.

Jag somnade till slut, sov oroligt i natt och vaknade tidigt i morse utan att ha hört något ifrån någon, vilket jag tog som ett gott tecken. Och när jag lite senare på morgonen kom ner till sjukhuset i Halmstad dit han förts igår kväll möttes jag av den här synen: 160731-halmstad2Alive and kicking. Fy fan, vad skönt!

Det blir nu en annorlunda fortsättning på semestern än vad som var planerat. Jag åker fram och tillbaka till Halmstad så mycket som det behövs och jag hoppas att de inte släpper hem honom för tidigt därifrån. Inte för att jag inte vill ha honom hemma, för det vill jag ju såklart mer än något annat just nu, utan för att jag vill att de ska vara helt säkra på att han är okej innan han kommer hem.

På avdelningen där han ligger får man inte ha på mobilen (jag smet bara ut och postade hans inlägg som han totat ihop i flygplansläge i morse på fb förut idag) och han har valt att inte koppla in en fast telefon heller. Han behöver ha lugn och ro men han hälsar till er alla och tackar för omtanken och all kärlek som ni visar. Han hör av sig när han kan.

Tack från mig också till alla kära släktingar och vänner som hört av sig – det betyder mycket.

2 reaktion på “Från en dag till en annan…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *