Ingen världsrekordtid

gröntDet är söndag kväll och jag sitter och väntar på att VM-handbollsmatchen mellan Tjeckien och Sverige ska börja. Då ska jag krypa upp i soffan med en kopp gott, varmt te och ha det riktigt bra. Tills dess pillar jag med lite bilder, tar det lugnt och mår gott.

Tiden har gått väldigt fort sen i torsdags. Då steg jag upp halv fyra på morgonen och åkte till Stockholm för en tvådagarskonferens med jobbet. Det var två intensiva dagar. Bra dagar. Men långa…

Jag längtade verkligen efter att få komma hem och röra på mig igen, för det är ju inte det man gör i huvudsak när man är på konferens. Det blir en hel del stillasittande och jag var osäker på om jag överhuvudtaget någonsin skulle orka röra på mig igen efter dessa inaktiva dagar.

En skön trekilometerspromenad innan middagen  blev det i går kväll för att få luft. Inget pass att räkna in i de 183 för året alltså, men ändå. Och tidigare idag gav jag mig så äntligen ut på en löprunda. Jag hade inte bestämt innan hur långt jag skulle springa eller i vilket tempo, men jag hoppades på ”världsrekordfart” såklart. Det hade jag liksom varit värd efter de här stillasittande dagarna. Huvudet ville och hjärtat ville men inte kroppen…

Det blev en dock en femkilometersrunda men som sagt; ingen världsrekordtid. Men pass 14/183 är avklarat och imorgon planerar jag att få till pass nummer 15. Yeah, I’m good!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *