Pannben, smalben, näsben och sidbena

pannben”Pannben, smalben, näsben och sidbena. Ja, jag har dem allihop men vid dagens motionsaktivitet hade jag mest nytta av de två förstnämnda faktiskt.” Så skrev jag på Instagram för snart en timma sen. Då hade jag precis kommit hem efter en löprunda på en mil. Nu har jag duschat, ätit, hällt upp en kopp kaffe, tänt ljus och fortsätter den här dagen med lite innemys.

söndagsmil

Men först lite mer prat om träning. Jag tycker verkligen att det är hur skönt som helst att röra på mig. Och roligt. Att pressa kroppen lite; att känna att jag blir lite starkare, snabbare och bättre på det jag gör, sakta men säkert.

De senaste veckorna har jag kombinerat min löpning med cirkelgym och yoga och nu under den långa mörka hösten planerar jag att lägga till ett eller två roliga Friskispass i veckan till min träning. Dra ner lite på löpningen kanske och bli bra på något annat också.

Det jag tycker är så smidigt med löpningen är att jag kan göra det precis när jag vill och det passar mig så himla bra. Det är bara att hoppa i kläderna och ge sig ut. Inga tider att passa. Inga pass att boka. Och viktigast av allt när det gäller löpningen: jag kan gå ut med intentionen att jag ska springa en runda på fem kilometer men om kroppen säger att den är trött drar jag ner rundan till tre kilometer och känner mig nöjd med det för den gången. Nästa gång är jag kanske piggare i kroppen och då kan jag springa dubbelt så långt mot vad jag tänkt från början.

Orkar jag inte ser jag det inte som ett nederlag utan jag tillåter mig att ha bra och dåliga dagar. Det är ju min träning och jag är okej som jag är. Jag tillåter mig att vara sämre vissa dagar och bättre andra. Jag tycker att jag är bra ändå. Därför tror jag också att jag håller fast vid att vara ute och att träna så pass mycket som jag gör. Det är roligt och så länge det känns så kommer jag att fortsätta att träna så här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *