Fredagsgåvor

fredagsgåvor2Helgen har varit bra hittills. Maken kom hem med blommor, vin och choklad i fredags. Bra början på helgen, inte sant?

Igår var jag ute på en shoppingrunda då maken var iväg på säsongens sista match och middag med laget. Jag var på Erikshjälpen, Freeport, IKEA och Kungsmässan. På Kungsmässan fick jag sällskap av en god vän och det var väldigt trevligt.

Idag får vi se vad vi hittar på. Det är fint väder så det kanske kan bli en liten fotorunda, men vi ska även hinna med lite mer shopping och någon form av motion också. Härligt med söndag!

Cooking with wine

cookingwithwineSå var det fredag igen. I morse gick jag upp och fixade mig i ordning, gjorde en invägning – yay, jag är fortfarande under min målvikt! – handlade mat till ikväll och sedan bar det av till mammografiavdelningen på Kungsbacka sjukhus för några bilder. Det är lite bökigt med det där, men det är skönt att de håller koll på en…

När klockan var tio över åtta var jag hemma igen och satte igång att jobba. Skönt att kicka igång veckans sista arbetsdag ordentligt med en rivstart. Nu väntar jag på att maken ska komma hem så vi kan varva ner inför helgens ledighet och fixa till lite fredagsmys. Vem vet, kanske blir det en slurk vin både i och till maten också…? 😉

I huvudet efter gårdagens härliga yogapass:
”Sa Re Sa Sa, Sa Re Sa Sa, Sa Re Sa Sa, Sa Rung 

Har Re Har Har, Har Re Har Har, Har Re Har Har, Har Rung”

Röja och dona

loveTorsdag idag och det är ömsom sol, ömsom regn denna morgon. Jag har varit iväg och handlat lite frukt så här på morgonkvisten och strax ska jag bege mig till jobbets nya lager. Vi ska packa upp, installera oss och komma i ordning där idag. Ska bli kul! Passar fint en dag som den här att röja och dona. Så håller man värmen. 🙂

Hoppfull, glad och förväntansfull

sommarvinterSommarkläder i förrgår, skrapa rutorna idag. Jo,jo, livet är fullt av överraskningar… Men vet du vad? Trots att jag njutit hejdlöst av den här sommaren och sensommaren är jag lika glad idag, när himlen är ljus, luften klar och gräset vitt av frost. Jag kan bäst beskriva det som att jag känner mig förväntansfull. Hoppfull, glad och förväntansfull.

Göteborgsdag

trädgårdsföreningen1Helgen har bjudit på sensommarvärme och sol och jag har varit ute och fotograferat en hel del. Idag kom turen till Göteborg och jag var bland annat på en utställning i Annedal, uppe vid Skansen Kronan, i Haga och inne på Trädgårdsföreningen. En riktigt härlig dag!

Jag ville verkligen passa på att ta vara på den här dagen eftersom det ryktas om att det ska komma regn och bli betydligt svalare från och med i morgon. Fler bilder från min Göteborgsdag kommer en annan dag, så du är välkommen tillbaka.

Dikeskörning och gråtbryt

liljaDagen idag, som verkade bli så bra, körde i diket fullständigt tidigt i förmiddags. Jag vet inte vad som hände, det bara hände. I och för sig har jag tänkt väldigt mycket på mamma de senaste dagarna… Alltså mer än bara ”åh, så skulle mamma ha sagt” eller ”så hade mamma tyckt eller gjort”.

Natten till i förrgår drömde jag till exempel att hon vaknade upp från sin död. Hon låg där i en säng och började plötsligt leva igen. Vi pratade och kom överens om att det var himla tur att vi inte begravt henne ännu. Men någonstans där i drömmen visste jag ju att det fanns en urna, att vi haft en begravningsceremoni och att det inte var möjligt, men det verkade vettigt just där och då. Jag berättade för maken om min dröm när jag vaknade på morgonen men sen släppte jag den.

Igår tänkte jag dock mycket på mamma igen. Det var då sju månader sedan hon gick bort. Och i morse tänkte jag också väldigt mycket på henne. Jag hade på mig en filt och ett par fårskinnstofflor som var hennes, då jag småfrös, och när jag hängde tillbaka filten över stolsryggen klappade jag den och sa att jag saknade henne.

Så började jag jobba, kollade mejlen, förberedde dagen, åkte till lagret och hämtade grejer och begav mig till Lindome. Jag bodde i Lindome tills jag var 12 år och hela släkten bodde där i stort sett på den tiden, så det är alltid som att komma hem när jag åker dit. Finns många platser med minnen där…

När jag kom i rondellen från Annebergshållet, på gamla E6:an, och körde mot Lindome centrum började ”Jag och min far” med Magnus Uggla spelas på radion och då bara brast det för mig. Fast låten handlar om en pappa som inte är död från början, till att Uggla tolkar låten och sjunger om sin avlidne far, landade den plötsligt i mitt bröst där jag satt i bilen, helt oförberedd, med alla dessa minnen av min mamma som ju inte heller finns längre. Usch, jag kunde inte sluta gråta och kundbesöken fick vänta.

Åkte förbi min brors hus och lämnade mammas deklaration där. Jodå, jag får fortfarande hem post som tillhör dödsboet så här långt efteråt… Sen kände jag ett starkt behov av att åka upp till kyrkogården, plocka en blomma och lägga den vid mammas minnesplatta, sitta på en bänk där i askgravlunden, gråta ut ordentligt och prata med henne. Fast jag vet att hon inte är där…

plattaNär jag var på kyrkogården passade jag på att gå förbi farmors och farfars grav. Om farmor levt hade hon fyllt 101 år idag. Grattis, goa farmor. Några steg längre bort stannade jag till vid mormors och morfars grav också. Morfar skulle fyllt 100 år den 23 september om han funnits bland oss. Grattis i förskott, snälle ”mårrfar”. Och mammas födelsedag var ju den 7 september så om hon fortfarande levt skulle hon fyllt 73 i år. Grattis än en gång – i efterskott – kära mor.

Det var bra mycket roligare att så många i släktens födelsedagar är/var i september förr, då ALLA fortfarande levde. Då var det ju kalas var och varannan dag, nu är det bara sorgligt att tänka på de datumen som saknar jubilarer.

farmor_farfar mormor_morfarEfter besöket på kyrkogården åkte jag runt till några andra platser i Lindome och tårarna bara fortsatte rinna. När jag senare kom hem, kastade jag mig på bokskåpet med saker jag tog hem från mammas lägenhet i februari och började rota bland gamla foton och hennes saker. Kramade dem och ägnade mig åt att låta sorgen komma fram. Fan, det är tungt, men jag tror man behöver gå igenom ett riktigt gråtbryt då och då. Det tar tid att sörja någon man älskar, och jag är uppenbarligen inte klar än.

Här kommer några av de bilder jag letat fram. En hyllning till min älskade mamma, Lena Selma Birgitta Olsson; född Pettersson.

Mamma 9 veckor gammal, 1941Lena 9 veckor 1941Mamma på sin bröllopsdag, 7 april 1962
Lena Olsson på bröllopsdagen 1962-04-07 Mamma och jag i husvagnen, sommaren 1974Husvagnen1974 Mamma och jag på min student, juni 1987Juni1987På Faros flygplats, Portugal, september 1991
Faroflygplats-910903Mamma och jag firar hennes 50-årsdag i Algarve, Portugal, 1991Skål910904Under den här resan till Portugal skojade vi en hel del om mammas dåliga kondition – åt hur otränad hon var – hon flåsade som bara den när vi gick. Framför allt upp för en lång, brant backe som ledde till restaurangerna vi besökte på kvällarna. Fem år senare fick hon diagnosen lungemfysem och KOL. Men det började nog där någonstans, 1991. Mormor hade gått bort ett år tidigare, mamma var mycket ledsen på grund av det och hon rökte nog en hel del mer än hon borde då…

Efter den här tiden finns det mycket få bilder av mamma och de få som finns vet jag att hon inte gärna vill att jag lägger ut här, så det låter jag bli. Det är ju ändå så här jag vill minnas och även ”visa upp” min friska, snygga, trygga, kloka, roliga, ärliga och underbara mamma. Fast hennes långa, lockiga, grå hår som hon hade de sista åren i livet var fantastiskt och jag älskade henne precis som hon var ända tills hon tog sitt sista andetag även om hon blivit lite rundare och inte längre orkade fixa och piffa till sig som hon alltid brukat tidigare.

Jag minns hennes doft, hennes värme, hennes humor och älskar henne fortfarande så oerhört mycket. Kommer alltid att göra det.

sad2Ledsen idag…