Hur det går med Lisa

lisaojagFoto: Lars Rambäck

Nu har vi haft lilla Lisa hos oss i drygt tre månader. Hon har gjort stora framsteg sen hon kom. Hemma, inne, är hon världens gosigaste och keligaste och hon blir glad när vi kommer hem, viftar på svansen (vilket hon ju inte gjorde i början) och hon hoppar av glädje när vi står i köket och grejar med mat. Till och med när vi öppnar frysen – där vi förvarar hennes köttbullar – spetsas öronen direkt och hon rusar ut till köket. ”Mat? Till mig? Ahhh…” De första dagarna åt hon ju ingenting och hon var till och med rädd för matskålen, så visst har hon blivit mycket tryggare.

Ute har hon det dock fortfarande jobbigt. Rätt som det är när man går kan hon bli skrämd och hoppa till. Det kan vara precis vad som helst; en grön sandlåda, att det plötsligt står en bil med en båt på släpkärra på hennes vanliga väg, en katt som sitter vid en bil, ungdomar som står och pratar vid pizzerian, ett barn som kommer på en kickbike eller någon som kommer cyklande som får henne att bli rädd. Och hon går aldrig fram till andra hundar eller främmande människor. Kanske kommer hon alltid att vara sådan här, men för hennes skull hoppas jag verkligen att hon inte behöver vara rädd resten av sitt liv. Vi tränar på det och hoppas att det löser sig så småningom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *