Det här är så svårt att skriva men jag vill ändå att alla ska veta: Igår blev världen en människa fattigare och himlen en ängel rikare… Mamma är borta. Sorgen och saknaden går inte att beskriva.
Vi har vakat vid hennes sida dag som natt sedan lunchtid i fredags och klockan 13:33 igår eftermiddag – måndagen den 17 februari, årets hittills vackraste dag – tog mamma sitt allra sista andetag.
Jag är så oerhört glad mitt i alltihop att vi var där, att jag fick hålla hennes hand in i det sista och hjälpa henne att ta steget så hon slapp göra det ensam. Nu är hon fri – fuck KOL!
Om skapica
Det här är min må bra-blogg. Här har jag chansen att vara kreativ på mitt eget sätt och bloggen handlar bland annat om fotografering, bildbehandling (Photoshop), mat, träning, mitt liv, min och familjens vardag; allt i en salig röra. Det som poppar upp sätter jag på pränt!
Kontakta mig gärna om du har något spännande uppdrag till mig, förslag på något speciellt jag ska skriva om eller om du har några frågor om eller synpunkter på de foton, bilder och/eller texter jag presenterar här på bloggen: jesson69@hotmail.com
Det här inlägget postades i
Ur vardagen. Bokmärk
permalänken.
Beklagar Er stora sorg Jessica! Jag minns din mamma som en varm och omtänksam människa.Ta nu hand om Er ! Kram från Camilla
Tack, Camilla <3
Beklagar verkligen !!!! Min mamma gick oxå bort i KOL / cancer . Tänker på dig vännen kramizzar
Jävla KOL! Tack Anette och kram tillbaka.
Hej! Beklagar din sorg. Förstår att det känns tungt. Men det måste kännas skönt att du fick vara med din mamma på hennes sista andetag. Kram till Dig!
Tack Ann
Jag beklagar sorgen, verkligen. Och ja – fuck KOL!
Tack <3