Trasig nattarbetare

panik

Nu är jag igång och nattarbetar igen. Hur ska jag hinna med och klara av allting och hur ska det gå med än det ena än det andra? Jag har sjukskrivit mig den här veckan; känner mig så ledsen och helt trasig…

Men ändå måste jag göra saker hela tiden: gå till begravningsbyrån, plocka i ordning mammas saker, tömma hennes lägenhet, fundera över vem som kan tänkas vilja ha vad av hennes grejer, beställa blommor till begravningen, träffa prästen, fundera över vad som ska skänkas bort, kastas eller sparas med mera, med mera, med mera…

Och alla vanliga saker upptill det som ska göras; gå till optikern, handla mat, äta, tvätta, sova, städa, tänka på framtiden och leva i nuet. Och ta hand om Lisa. Finnas där för pappa.

Det svämmar över fullständigt i huvudet när jag tänker på det nya jobbet; att det kommit massa grejer till lagret som måste tas om hand, alla gamla saker där som ska slängas, kunder som ringer och söker mig och alla mejl som kommer. Det här var ju ingen kanoninledning på den nya anställningen direkt. Hoppas jag får vara kvar.

Jag går på högvarv och känner mig helt paj – fungerar liksom inte riktigt. Jag har inte hunnit börja sörja att mamma är borta. Tänker på henne hela tiden, pussar på en av hennes ringar som jag börjat bära, gråter en skvätt, skrattar åt ett minne, men jag har inte hunnit bara ta det lugnt än, vill nog inte riktigt sätta mig ner och göra det heller för vad händer den dagen då jag gör det och reflekterar? Är det då man börjar bearbeta? Då man tar itu med alla känslor på allvar? Nu är det så mycket praktiskt att ta hand om – kommer jag att hinna med allt och kommer jag att hinna ta hand om mig själv?

Det här blev ett väldigt personligt och något ”gnälligt” inlägg, jag vet, kanske inte något som passar på en må bra-blogg, som jag ju valt att kalla min blogg. Men det här är min verklighet just nu och det är skönt att få skriva av sig lite. Hoppas du har förståelse…

En ängel rikare

fuckkol

Det här är så svårt att skriva men jag vill ändå att alla ska veta: Igår blev världen en människa fattigare och himlen en ängel rikare… Mamma är borta. Sorgen och saknaden går inte att beskriva.

Vi har vakat vid hennes sida dag som natt sedan lunchtid i fredags och klockan 13:33 igår eftermiddag – måndagen den 17 februari, årets hittills vackraste dag – tog mamma sitt allra sista andetag.

Jag är så oerhört glad mitt i alltihop att vi var där, att jag fick hålla hennes hand in i det sista och hjälpa henne att ta steget så hon slapp göra det ensam. Nu är hon fri – fuck KOL!

 

Tur jag har

kyligt

Så har molnen skingrats, regnet avtagit, kylan kommit tillbaka och det ser ut att bli en fantastiskt fin dag idag! Välkommen, du vackra, härliga fredag! Woop, woop!

Idag har jag stämt träff med en kollega för att jobba ihop. Jag har många frågor, ska göra nya saker som jag inte har en aning om hur jag ska göra och jag behöver få bolla lite tankar och lufta funderingar som uppkommit under veckorna som gått. Tur jag har som har en fadder att vända mig till. 🙂

Solen skiner i mig

istapparIdag begåvas västkusten med såna här – fast i upptinad form. Det är snöblandat regn som kommer och jag är sådär sugen på att ge mig ut idag. Men ut ska jag och jag ska bland annat till ett mycket spännande ställe idag; Ringhals.

Ikväll är det dags för kontrollvägning på Viktväktarna. Det var en månad sen jag var där sist och enligt mina noteringar har jag skött mig väl: -0,4 kg idag på morgonen jämfört med för en månad sen.

Målet är ju att hålla vikten, möjligtvis gå ner lite, lite grand som jag gjort, men absolut inte gå upp! Så jag känner mig nöjd och glad idag. Oavsett hur det ser ut där utanför fönstret skiner solen i mig.

 

Det är skönt att bestämma sig

lugnDet är skönt att bestämma sig. För vad man vill och vad man ska göra. Ta det här med träning till exempel. Det finns de säger att de borde komma igång och röra på sig mer men inte gör det. Och så finns det de som inte säger så mycket om det utan bara gör det Det är en viss skillnad… Jag tror att den som rör sig vinner i längden och mår bäst.

Men det är lätt att hitta ursäkter – människan är av naturen lat – och det är lätt hänt att den där planerade kvällspromenaden, cykelturen, joggingrundan eller jympapasset prioriteras bort för att det börjar ett program man bara MÅSTE se på TV, för att vädret är för dåligt eller för att man blir sittande i telefon med en kär vän allt för länge…

Själv var jag nära att prioritera bort min egen träning igår kväll. Jag var på Friskis för att intervjua en man och det fanns inget pass där i samband med det som jag var sugen på. Och  någon längre kvällspromenad var jag inte alls upplagd för igår kväll… Så vad gjorde jag?

Köpte en tränings-DVD, gick hem och började skriva ihop texten och sedan var klockan plötsligt åtta och jag dividerade med mig själv; det är för sent att träna, nejdå, du hinner, näe, jooo…

Sagt och gjort – jag bytte om, satte på TV:n, ploppade i DVD:n, rullade ut yogamattan på golvet och körde igång. Och en timma senare var jag så nöjd med mig själv att hälften kunde varit nog. Kroppen kändes varm, genomarbetad och smidig och endorfinerna strömmade runt i kroppen. Välbehag! Ja, det är skönt att bestämma sig.

Det här blev pass 34 av 183 för i år och jag har nu utfört 18,6% av årets planerade motion. Rör jag mig mer är det bara en bonus. 🙂

Mösslös

musslaSnön är borta här i Kungsbacka nu, det gick fort när det väl blev ett par plusgrader. Svisch, så var den väck! Understället har åkt ner i lådan igen, men det är fortfarande kallt i vinden så handskar och mössa/kapuschong är viktigt att man kommer ihåg att ta på sig när man ger sig ut på promenad.

Borde väl ha mössa även i vanliga fall, men jag vet inte vad det är med mig och mössor alltså… För det första så ser jag för jädra dum ut i mössa! Och när jag väl tagit på mig en och sedan får av mig den ser jag rent ut sagt för jävlig ut i håret! Det blir platt, lägger sig åt alla möjliga och omöjliga håll, blir elektriskt och går bara inte att få på plats och som jag vill ha det igen om jag inte blöter ner det. Näe, jag föredrar allt att vara mösslös. Det får kosta ett par röda öron och några tovor…