Flåsmannen

strannegårdenVeckan som gick blev en bra träningsvecka för min del. Mycket aktivitet blev det. Jag inledde med ett spinningpass i måndags kväll, körde cirkelgym i grupp på tisdagen och cirkelgym på egen hand i torsdags då passet ställts in på grund av sjukdom.

I går morse körde jag så ett kombipass (45 minuter cirkelgym och 45 minuter spinning) och idag gav jag mig ut på en promenad- och joggingrunda; sju och en halv kilometers promenad började jag med, sedan joggade jag fem kilometer och så avslutade jag med att promenera den sista halvkilometern hem.

När jag var i skogen och sprang hände en ganska olustig grej… Jag hade stängt av ljudboken jag lyssnat till under promenaden då headsetet blivit urladdat. Så där joggade jag fram ackompanjerad av mitt eget flåsande.

Plötsligt, efter någon kilometer i slingan, hörde jag någon annans flås alldeles precis bakom mig. Jag fick en känsla av att det var en man och jag tänkte inte mer på det än att ”jaja, här kommer en som ska visa sig på styva linan, jogga ikapp en, ta sig förbi och sedan älga vidare”. Jodå, det händer ju emellanåt…

Men det som var konstigt var att i samma veva fick jag/vi möte i spåret av en liten flicka på cykel och en joggande kvinna. När flickan och kvinnan passerat var den flåsande mannen puts väck. Då började tankarna sätta fart i huvudet… Jag tänkte att okej, det var en intevallöpare, som just då slutat springa och börjat gå istället, men jag vände mig om flera gånger efter det och tittade efter flåsmannen men han dök aldrig upp igen. Undrar vem det var och vart ”han” tog vägen…?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *