Inte alltid så lätt kanske, men idag när jag går ut ska jag minsann spänna ögonen i trädens knoppar, hoppa hårt upp och ned på marken för att väcka de små tussilagoembryon som ligger gömda under lager av snö, frost och tjäle, sjunga höga toner så isen som ligger spricker och se om det verkligen är möjligt att påverka allt där ute, eller om vissa saker måste få ta sin tid och ha sin gång…
Om skapica
Det här är min må bra-blogg. Här har jag chansen att vara kreativ på mitt eget sätt och bloggen handlar bland annat om fotografering, bildbehandling (Photoshop), mat, träning, mitt liv, min och familjens vardag; allt i en salig röra. Det som poppar upp sätter jag på pränt!
Kontakta mig gärna om du har något spännande uppdrag till mig, förslag på något speciellt jag ska skriva om eller om du har några frågor om eller synpunkter på de foton, bilder och/eller texter jag presenterar här på bloggen: jesson69@hotmail.com
Det här inlägget postades i
Foto,
Ur vardagen. Bokmärk
permalänken.
Jag testar jag också. Kanske kan vi bestäma att kl 13,oo ställer vi oss alla och hoppar och stampar och massa posetiva tankar så kanske….. pöss världens bästa
Det gick ganska bra, du 🙂
En liten strimma sol fick jag på mig idag och jag såg även delar av blå himmel. Så nog hjälpte det lite att du försökte. 🙂
Samma här. Vi är nåt på spåren, tror jag 😉