Fy för den lede vad grått och trist det varit på sistone! Jag vet att det inte tjänar något till att gnälla på vädret, men hey, jag är ju trots allt svensk. Och nu har jag hållit mig länge nog…

Jag har nästan glömt bort hur det känns när en ljum sommarvind smeker min kind, hur mitt saltvattensstela sommarhår känns, hur solen får det att svida lite i min rodnande hud och hur underbart det är att sitta ute länge, länge på kvällarna. Minns du? Jag dansar soldans, spelar glad musik och hoppas att vi snart är där. Hur överlever du?