Prick klockan 18 anlände gästerna igår kväll och vi var precis klara med förberedelserna inför middagen. Puh, inte likt oss att vara ute så i sista minuten, men det gick det också.

Ryskan Svetlana kom med sin mouche, sina tydligt markerade ögonbryn, tatueringar och fotboja i sällskap med sin döda och pisseblöta katt och sin make, reptilälskaren Sven som kom omslingrad av ormar och ödlor.

Sven visade sig under kvällens gång mer intresserad av hustrumisshandlaren Janne som i sin halvkriminella och YMCA-inpsirerade utstyrsel kom tillsammans med sin plåsterförsedda och lilalockiga, misstänkt dragqueenlika fru, konstnärinnan Janina, som var iförd en stilig klänning, vilken verkligen gjorde hennes maskulina, (o)kurviga kropp rättvisa.

Den korrekte och sympatiske psykologen Nisse som tidigare varit gift med Svetlana kom med sin trötta, slitna och numera gudfruktiga exmissbrukande hustru Nina, vilken en stund in på kvällen segnade ner och dog. (Hon återuppstod senare i form av poliskommisarie och behövde inte lämna festen på riktigt.)

Harry, min karaktär Harriets make, svansade efter konstnärinnan Janina och när bevisen sedan radades upp som pekade på att ”jag” hade kronofogden efter mig, att jag inte var så rik och lyckad som jag låtsades och när min kärlek till Nisse visade sig mer eller mindre obesvarad tyckte många att jag hade bäst motiv för att ha giftmördat Nina…

Vem som egentligen gjorde det fick ju vi som var här veta redan igår kväll – men ingen av oss lyckades lista ut vem  det var – inte ens mördaren själv, faktiskt – vågar du dig på en gissning?

Pris för bästa klädsel fick Janina, priset för bästa motivering till vem man trodde var mördaren gick till Svetlana och själv fick jag faktiskt pris för bästa skådespeleri. Tack för det kära vänner och för en annorlunda, rolig och riktigt bra nyårsafton – ni gick in för rollspelet till 100% och det är med glädje jag ser fram emot att få göra något liknande med er igen en annan gång.