Det ska vi fira!

Så här nära jul är det lätt att tänka tillbaka på tidigare jular man upplevt. När jag själv var liten till exempel. Tillsammans med mamma, pappa och min bror hos farmor och farfar och därefter vidare till mormor och morfar. Renstädade hus. Stora julbak. Tindrande ljus. Doftande granar. Fullt med folk, massor med mat och hur mycket julklappar som helst till oss barn. Det var magiskt! Och tomten var läskig…

En jul tillbringade jag i USA då jag som utbytesstudent bodde hos familjen Adams (haha, don’t laugh) i Louisville, Kentucky. Pappan i familjen jag bodde hos var mäkta stolt över klockan har ordnat till mig i julklapp – en SWISS watch. Swedish eller Swiss var liksom inte så lätt att få grepp om och hålla isär för någon där och då förutom för mig förstås. Som jag längtade hem den julen…

Väl hemma i Sverige igen gick tiden fort fram till nästa jul vilken jag firade tillsammans med familjen och den dåvarande amerikanske pojkvännen som rest hit för min skull. Han stod sig dock inte i konkurrensen med de stiliga svenska killarna sedan jag kommit hem och redan i januari 1989 byttes han ut mot en ny spännande bekantskap som jag träffade tack vare att min kompis blivit förälskad i en kille på sitt jobb – hans kompis var mycket intressant…

Julen därpå hade vi varit ett par sedan jag firade min 20-årsdag – den 27 januari 1989 – och det var helt självklart att vi skulle slå till och förlova oss på julaftonen det året, jag och mannen som tretton år senare även blev min make. Och han finns här fortfarande vid min sida.

Det är julafton 1989 och vi visar stolt upp våra förlovningsringar.

Många jular har vi firat sedan den här bilden togs; hos hans föräldrar, hos mina, hos min bror, hos makens syster och bror, varav 19 med vår egen, fantastiske son – jösses vart tog tiden vägen?

Nu är mina föräldrar gamla och sjuka, mina mor- och farföräldrar är borta sedan länge, sonen är utflugen och nya traditioner har skapats genom åren. Jag funderar på hur denna jul ska bli och hoppas att den blir lugn, skön och bra och jag ser fram emot att hälsa på mamma, dit jag också hoppas att pappa kommer på julafton förstås.

Det enda som inte förändrats är alltså att vi firar förlovningsdag, maken och jag. Precis som varje år – same procedure as last year. Bandet till honom är starkt och som det gamla strävsamma par vi är firar vi nu 23-årig förlovningsdag på julafton. Det ska vi verkligen fira!

Compricer tävling
Låt oss hjälpa dig hitta billig el!

4 reaktion på “Det ska vi fira!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *