Jag & Mauro Scocco i skogen

I morse var det kallt ute. Riktigt kallt. Underbart kallt. Någonstans runt 6° till 8° minusgrader. Solen sken, marken frostvit. Längtan att ge mig ut och jogga har varit stor länge nu, men vädret har verkligen inte varit det bästa. Mörkt och jäkligt har det varit redan klockan fyra och klafsigt på marken.

Igår fick vi dock lite sol och jag som slutat tidigare för att åka och hjälpa min fina lilla mamma med diverse saker fick nästan ångest. Jag ville vara ute! Men vi fick gjort det vi ville och skulle – var klara lagom till mörkret gjorde sitt intrång – och jag bad till gudarna att det skulle bli en lika vacker dag idag. Vilket det alltså blev. Så nu är jag nöjd och glad och fulladdad med energi!

Med mig i spåret i skogen hade jag i öronen Mauro Scocco. Åh, vad han är bra den mannen! Jag var ett riktigt Ratata-fan när jag var yngre och hans musik fortsätter att vara en viktig del i mitt liv. Mauros röst är len som rinnande honung och har alltid varit som balsam för min själ. Och vilka underbara texter han skriver. Nu var det hans nya skiva jag lyssnade på – ”Årets julklapp”. Inte världens drivmusik precis, men perfekt för denna morgonrunda. Sol i ögonen, spring i benen, mössa på huvudet och Mauro i öronen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *